signetegermaark

Något som kan störa mig något så otroligt är människor som beter sig konstigt, människor som ena dagen säger en sak och dagen efter säger en helt annan.  Människor som ser sig själva som bäst, vackrast och smartast, som tror att dem är så mogna men i själva verket beter sig mer omoget än den personen dem klagar på. Det finns alltid någon som kan ta din plats, ALLTID oavsett om det är en människa, djur eller en hobby så är det alltid någon som kan ta din plats. En person som förut varit din bästa vän kan snabbt bli din värsta ovän bara för att man inte har samma prioriteringar i livet. Allt handlar om att man måste kunna acceptera varandra och varandras prioriteringar oavsett om det är en vän, en partner, en familjemedlem, en släkting det kan vara i stort sätt vem som helst. Jag kan inte säga att jag är samma person som för ett halvår sen jag har nya prioriteringar i mitt liv, nya människor som jag älskar och måste spendera tid med. Jag kan inte heller vara på 100 ställen samtidigt och det förstår jag inte att det kan vara så svårt att ha förståelse för. Man ska heller inte klanka ner på någon för att man ska må bättre själv , man kan inte leva så det går bara inte för tillslut så står man där helt själv utan någon vid ens sida.

En händelse som hände mig för inte så länge sen var när en person som tidigare varit min vän, skrev ett sms till mig där det stod att jag borde växa upp. Jag förstod inte då vad hon mena medtanke på att vi inte pratat på länge. Jag ifrågasatte henne då varför och hon kommer med det gamla vanliga som man använde när man var liten och konflikträdd, det vet du redan? Jag fick iaf inget svar från den här personen om varför hon ansåg att jag skulle växa upp? och jag söker inte heller direkt något svar för jag bryr mig inte om sådant folk som först säger en sak som dem sedan inte kan stå för och som dem inte heller har några grunder för. Jag kan helt ärligt säga att jag har växt upp jag ränner inte ute på krogen varje helg och ligger med första bästa kille. Den tiden har jag redan haft och det är absolut inget jag är stolt över. Det är något som jag forfarande kan ångra och gräma mig över. Det kommer ni människor också göra när ni väl hittar någon som ni har så mycket gemensamt med, någon person som ni älskar över allt annat, någon som verkligen blir eran andra halva, eran bästa vän och pojkvän. För jag kan ärligt säga att jag ALDRIG känt en såhär stark samhörighet med någon som jag gör med just Daniel. Det är därför jag kan bli så förbannad när folk som inte känner oss, som inte vet hur vi är med varandra sitter och säger att jag borde inse att han kommer gå bakom min rygg, att han kommer svika mig, att han är ett svin mot tjejer? Ska en människa alltid straffas för var den gjort i sitt tidigare unga liv? ska en person aldrig få en till chans? Hur många som är föräldrar idag tror ni inte har varit otrogna i deras unga dagar? Dem har ju förändrats? vad är det som säger att en 20 åring inte kan förändras? Är man kär på riktigt så är man inte otrogen.. Sedan kan jag självklart förstå personen som råkat ut för att ens partner varit otrogen att den aldrig kan glömma. Men många väljer att förlåta men självklart så glömmar man det aldrig.  Jag har själv varit den tjejen som killen gick bakom ryggen på och det var i mitt förra förhållande, jag fick då stå ut med det mesta. Jag vet hur man känner sig, fullkomligt värdelös, äcklig och ful. Men man kommer över det med tiden man lär sig lita på folk igen och jag hade tur att jag smälte det så fort som jag gjorde. Samma dag som jag fick veta allt han gjort mot mig så försvann han ur mitt liv, inte en enda tår sippra ner för min kind den dagen och har inte gjort det heller. För jag anser att den personen som får dig att vilja och börja gråta inte är värd dina tårar.

Jag är nöjd med mitt liv idag, folk kan säga vad dem vill jag vet hur killar som är otrogna beter sig för jag har befunnit mig där själv, och upplevt det. Så människor kan sluta låtsas att dem tycker synd om mig för det behöver dem verkligen inte göra. Jag hatar när folk säger att jag inte verkar förstå och att jag blir förd bakom ljuset? Snälla vad vet ni om det? känner ni mig? känner ni den Daniel jag och mina vänner känner? Jag vet vart jag har Daniel till 100 % vi älskar varandra och varandras familjer. Vi har pratat mycket om just allt det här och varken han eller jag har någonsin känt en sån här samhörighet med någon annan som vi har med varandra. Om jag och Daniel mot all förmodan skulle välja att gå skiljda vägar i framtiden så är det inte bara han jag skulle sakna utan även hans familj och vänner. Men något jag bestämt med mig själv är om jag och Daniel skiljs åt så bryter jag med hans vänner och familj inte på ett oförskämt sätt men jag vet att dem skulle förstå. För jag vet att det är vad han vill medtanke på all skit som varit på senaste tiden. Sedan kommer det ju vara en tjej som tar min plats, varför ska jag suga mig kvar? och umgås med hans familj och vänner? jag mår ju bara själv sämre av det.. Det är iaf vad jag hade velat att han skulle göra, skulle inte vilja se han umgås med min familj eller mina vänner.. Men nu låter det som att det är vad jag planerat, alltså att vi ska gå skilja vägar men absolut inte. It ain't gonna happend

Läste tidigare ett inlägg på en blogg där det blev ett bråk för ca en månad sen och jag kan inte sluta förundras över att vissa människor är så dumma, alltså förd bakom ljuset? det är ni som för eran vän bakom ljuset som ni sitter och skriver? Ni lever på en helt annan nivå där ute i buschen ni beter er och tänker som om ni var 15 år. Sådär sitter småtjejer och tänker,  "han kalla mig fetto åh då måste han vara kär i mig?" Det ni gör är att ni förvandlar allt elakt han säger till något bra.. Jag blir bara så förvånad över att folk kan vara så blinda? Hälften av er säger även att han har behandlat personen som ni försvarar som skit kan ni inte bestämma er, hur ska ni ha det? om man behandlar någon som skit är man då kär? nej knappast.. då är man kär i kärleken och nej nu vet jag inte vad jag ska säga mer än att ni har så sjukt fel och det borde väl ändå jag veta eftersom att det är jag som är tillsammans med Daniel och har fått höra så mycket saker om hur folk kan vara och bete sig jag blev alldeles mörkrädd. Visst så finns det sjävklart alltid 2 versioner av en historia men jag tror på Daniel för det är han som är min pojkvän och han är inte heller den enda som berättat detta för mig. Jag har även jag varit som Daniel allt handlar om skådespeleri och att kunna hålla en fasad. Jag tycker inte illa om er tycker bara att allt detta är tagiskt varför vilja förstöra mellan 2 kära människor? acceptera det bara?  TACK Å HEJ :)